Förväxling mellan kris med kristillstånd riskerar leda till fel insatser i organisationer

Vad jag vill göra här är att: 1) lyfta upp hur enkelt det kan vara att förväxla ett problem som finns i den fysiska verkligheten runt oss med ett kristillstånd som existerar i den psykologiska verkligheten inom oss, och 2) hur förväxling mellan dessa många gånger riskerar att leda till mindre lämpliga eller rent av felaktiga insatser.

Låt oss ta den rådande pandemin som ett exempel. Det finns situationer med den, och olika tidsramar, där pandemin är en kris för organisationer och ska hanteras därefter. Och vid kris och kritiska problem (tydligt problem med krav på snabb lösning, mer eller mindre välkänd lösning, klart identifierad målbild) så lämpar sig ett mer direkt och auktoritärt ledarskap med fokus på beslut och handling.

Många gånger är dock pandemin INTE en kris (kritiskt problem) utan ett komplext problem (styggt eller wicked problem). Dessa problem är mer av arten: hela problembilden är oklar, oklart vad lösningsförslag leder till, lösning på en del av problemet leder ofta till ett nytt problem, målbilden är okänd och expertbedömningar skiljer sig ofta åt. Vid komplexa problem så lämpar sig ett mer undersökande och inkluderande ledarskap där flera ska involveras och bidra till förståelse. Med andra ord, ta det lugnt med beslut och handling till dess att vi bättre förstår vad vi gör.

De organisationer som tolkar situationen felaktigt som en kris när och bara när det egentligen rör sig om ett styggt problem riskerar att mer eller mindre felaktigt etablera ett ledarskap som inte gynnar ledningen av organisationen och hanteringen av pandemin.

En möjlig förklaring när feltolkning sker är att ett komplext problem många gånger är svår att ta in och att det skapar en upplevelse av psykologiskt kristillstånd. Kristillstånd infinner sig då ”ens tidigare erfarenheter och inlärda reaktionssätt inte är tillräckliga för att man ska förstå och bemästra den situation som man har råkat in i”. Det som är slående här är att det psykologiskt uppfattas, känns och upplevs som kris, men i själva verket går det mer att likna vid beskrivningen av att vara mitt i ett komplext problem. Jag uppmuntrar därför till lite mer eftertanke (och omtanke) och analys innan slutsats fattas som kan ha långtgående effekter på ledarskapet, organisationens måluppfyllelse och personalens välmående.