Livslång utveckling och utbildning: vägen för att tackla de riktigt viktiga frågorna

Det är sedan tidigare känt, inte minst med hjälp av Hans Roslings pedagogiska presentationer, att utbildning är viktigt för att nå lyckade utfall i arbetet med flera av vad jag anser är de viktiga frågorna. Utbildning är sannolikt den enskilt viktigaste faktorn i arbetet med att bekämpa fattigdom där samhällen och regioner lyfter sig till bättre förhållanden. Utbildning bidrar positivt till förbättrad hälsa samt tillgång till mat och arbete. Stora insatser genomförs och tanken är att det är där, i utvecklingsländerna, som utbildning och utveckling leder till stora resultat.

Jag menar att det är nu är hög tid att vända blicken mot oss själva i den industrialiserade delen av världen. Att inse våra egna utmaningar, våra globala utmaningar, och ta en drivande roll i arbetet att lyfta även oss till bättre förhållanden i meningen att sträva efter stora resultat. Här både bedömer jag, och hoppas, att utbildning åter igen kan spela en viktig roll. Att komma till insikt att utbildning inte stannar vid vår traditionella syn på utbildning i form av grundskola, gymnasium och högskola. Om detta upplägg, som är bra och bidrar positivt till flera av de stora utmaningarna såsom hälsa och ekonomisk utveckling, så finns det också anledning att tro att utbildning kan bidra till mer och fler stora utmaningar.

Genom att utvidga, på riktigt utvidga och i grunden omdefiniera, synen på utbildning till något som pågår hela livet. Jag tänker mig en integrering och symbios mellan utbildning, vuxenutveckling och att växa som individ hela livet. Det kommer sannolikt kräva omtag för delar av vårt utbildningssystem, att arbetsgivare är med och bidrar till det livslånga lärandet och vuxenutvecklingen på arbetsplatsen, och att var och en är med och bidrar efter sin förmåga.

När individer växer så är vi med och skapar förutsättningar för grupper, organisationer och hela samhällen att växa. Och vad blir då möjligt…? Stanna gärna upp och reflektera kring de oändliga möjligheter som kan komma ur idén att växa och utvecklas, med hjälp av olika insatser, hela ditt liv. När den grundläggande utbildningen bidrar till så mycket positivt i vår värld så vill jag tro att denna omdefinition av utbildning kan bidra till en kunskaps-, kompetens- och individuell utveckling som tar oss bortom dagens begränsningar dit endast fantasin existerar idag.

Kanske kan vi då på allvar börja lösa andra komplexa problem som har att göra med t.ex. miljö och hållbarhet, jämställdhet, kärnvapen och polariserande konflikter. Att bidra till samtalsklimatets öppenhet och möjligheter hade verkligen varit något! Att bidra till ett minskat polariserat samhälle där olikheter integreras och gemensam utveckling premieras.

Förväxling mellan kris med kristillstånd riskerar leda till fel insatser i organisationer

Vad jag vill göra här är att: 1) lyfta upp hur enkelt det kan vara att förväxla ett problem som finns i den fysiska verkligheten runt oss med ett kristillstånd som existerar i den psykologiska verkligheten inom oss, och 2) hur förväxling mellan dessa många gånger riskerar att leda till mindre lämpliga eller rent av felaktiga insatser.

Låt oss ta den rådande pandemin som ett exempel. Det finns situationer med den, och olika tidsramar, där pandemin är en kris för organisationer och ska hanteras därefter. Och vid kris och kritiska problem (tydligt problem med krav på snabb lösning, mer eller mindre välkänd lösning, klart identifierad målbild) så lämpar sig ett mer direkt och auktoritärt ledarskap med fokus på beslut och handling.

Många gånger är dock pandemin INTE en kris (kritiskt problem) utan ett komplext problem (styggt eller wicked problem). Dessa problem är mer av arten: hela problembilden är oklar, oklart vad lösningsförslag leder till, lösning på en del av problemet leder ofta till ett nytt problem, målbilden är okänd och expertbedömningar skiljer sig ofta åt. Vid komplexa problem så lämpar sig ett mer undersökande och inkluderande ledarskap där flera ska involveras och bidra till förståelse. Med andra ord, ta det lugnt med beslut och handling till dess att vi bättre förstår vad vi gör.

De organisationer som tolkar situationen felaktigt som en kris när och bara när det egentligen rör sig om ett styggt problem riskerar att mer eller mindre felaktigt etablera ett ledarskap som inte gynnar ledningen av organisationen och hanteringen av pandemin.

En möjlig förklaring när feltolkning sker är att ett komplext problem många gånger är svår att ta in och att det skapar en upplevelse av psykologiskt kristillstånd. Kristillstånd infinner sig då ”ens tidigare erfarenheter och inlärda reaktionssätt inte är tillräckliga för att man ska förstå och bemästra den situation som man har råkat in i”. Det som är slående här är att det psykologiskt uppfattas, känns och upplevs som kris, men i själva verket går det mer att likna vid beskrivningen av att vara mitt i ett komplext problem. Jag uppmuntrar därför till lite mer eftertanke (och omtanke) och analys innan slutsats fattas som kan ha långtgående effekter på ledarskapet, organisationens måluppfyllelse och personalens välmående.