Kvotera in kvinnor för ägarnas bästa!

Kvotering av kvinnor till styrelser och ledningsgrupper väcker ofta synpunkter och känslor. Många gånger negativa följt av ett motstånd. Jag kan förstå detta. Till exempel anser jag att politiker ska vara försiktiga med att styra ägarnas rätt att leda sina företag och organisationer. Men där tar det slut för mig, och troligtvis för många andra också om vi bara skrapar på ytan.

Ytan utgörs vanligtvis av argumentet att det ska vara kunskap och kompetens som avgör vem som ska tillsättas. Därför är det helt fel att kvotera in kvinnor. Underförstått betyder det att kvotering leder till att mindre kompetenta kvinnor får företräde framför mer kompetenta män. Det betyder också underförstått att okunniga politiker förstör för kunniga ägare i jakten efter politiska poäng. Det ses enbart som en jämställdhetsfråga som inte har något med professionellt företagande att göra. Vad det gäller argumentet så är det strikt meritokratisk och stämmer såklart i sak. Men, problemet är att argumentet har mycket lite att göra med hur verkligheten ser ut. Argumentet skapar en dimridå som gör det möjligt för tillsättningar att fortlöpa utan för stor inblandning av evidensbaserade processer som i själva verket sätter fokus på just kunskap, kompetens, erfarenhet, personliga egenskaper, interpersonella relationer, gruppdynamik och mångfald.

I svenska företag med över 200 anställda är i runda tal åtta av tio medlemmar i styrelser och ledningsgrupper män. Om vi håller fast vid det meritokratiska argumentet så kan det betyda två saker. Den första är att arbetet i styrelser och ledningsgrupper innehåller arbetsuppgifter som gör att män är bättre lämpade. Men vad är det då för arbetsuppgifter som utförs i dessa grupper som gör kvinnor mindre lämpade? Skulle kvinnor vara sämre på att fatta beslut, samarbeta eller kommunicera? Eller var är det? Det skapar snarare förvirrande frågor än skarpa svar som ger stöd åt argumentet. Den andra är att män är mer kunniga och kompetenta än kvinnor. För faktum kvarstår. Åtta av tio medlemmar är män. Och om samtliga har tillsatts uteslutande baserat på kunskap och kompetens så kan det inte betyda något annat än att män är mer kompetenta än kvinnor. Förutom att den slutsatsen spontant saknar sunt förnuft finns det inget forskningsstöd att sådan skillnad finns mellan män och kvinnor. Därmed faller även den andra förklaringen till argumentet.

En argumentation som inte faller, och som det finns stöd för, är att tillsättning inte sker på meritokratiska grunder. Det finns också stöd för är att med ökad mångfald i grupper (till en viss gräns) minskar risken för Group Think samtidigt som det ökar gruppers kreativitet, förmåga att ifrågasätta, förutsättningar att belysa frågeställningar utifrån olika perspektiv samt att den kognitiva utmaningen ökar som främjar kunskaps- och kompetensutveckling.

Därför är detta inte enbart en fråga om jämställdhet. Det är i högsta grad en fråga om att skapa skarpa förutsättningar för professionell utveckling och att leda företag och organisationer. Och här ser jag (eller i alla fall vill se) en möjlig väg fram. Det är inget dilemma. Att jobba för jämställdhet leder inte per automatik till sämre rustade styrelser och ledningsgrupper och därmed minskad vinst. Det ökar chanserna till det motsatta. Därför är det av yttersta vikt att synen på kvotering uppdateras. Kvotering är inte ett medel för att hjälpa kvinnor, som om det är kvinnorna som behöver hjälp i ärendet. Det är ett medel för att hjälpa de män som behöver stöd i att utmana sig själva och sin professionella kompetensutveckling. Det är ett medel för företag och organisationer att bryta sig loss från traditioner och maktstrukturer som hämmar kompetensutveckling. Det är ett medel som kombinerar erfarenheter från arbetslivet med kunskapen från tillämpad forskning.

Du vill inte vara den som i framtiden står på barrikaden viftandes med en ståndpunkt samtidigt som en fördummande känsla börjar krypa längst ryggen och bubbla i magen. Insikten att dina argument inte bygger på vare sig fakta eller sunt förnuft, utan på en maktstruktur som tillhör en svunnen tid, kommer förr eller senare leda till kraftfull handling.

Än så länge är det förr mer än att det är senare. Än finns det tid. Regeringen vill att arbetsmarknaden ska sköta det själv och är beredd att ge det några år till. Ta möjligheten som stavas valfrihet. Du väljer själv om du förr ska sitta i förarsätet och påverka utvecklingen mot kompetensfrämjande mångfald i beslutande grupper, eller om du senare ska sitta i passagerarsätet och åläggas utföra det som andra, troligtvis politiker, har beslutat åt dig. Du väljer själv om du förr ska satsa på proaktivt arbete att säkra kompetens eller senare tvingas in i en ytterst kostsam jakt efter den kompetens som redan valt att gå till konkurrenten.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s